Pelle var den ambitiösa medarbetaren som ständigt överpresterade, men i ensamhet var det något som skavde: ”arbetet blev en strategi för att överleva vardagen”

När han ser tillbaka på tiden innan sjukskrivningen beskriver han ett liv som var fullt på alla plan. För omgivningen framstod han som driven och engagerad. Men bakom prestationen fanns en människa som kämpade med personliga problem som han aldrig riktigt hade bearbetat. Med facit i hand inser han att jobbet blev ett sätt att hålla det svåra på avstånd.

– Ju mer jag jobbade, desto mindre tid fick jag att tänka på det som gjorde ont. Arbetet blev en strategi för att överleva vardagen.

Kroppen sa ifrån

Det som blev botten var ingen enskild händelse, utan flera saker som sammanföll. Han blev allt tröttare, både mentalt och fysiskt. Samtidigt drabbades han av en hjärtmuskelinflammation som gjorde att han inte kunde träna eller prestera på jobbet som vanligt. När möjligheten att använda fysisk aktivitet som ventil försvann, blev livet allt tyngre.

– Jag hade ingen fart i kroppen, ingen energi och såg ingen väg framåt. Till slut tog depressionen över mer och mer. Det var en känsla av att vara fast. Att inte kunna se någon lösning eller någon framtid, minns han.

Under de mörkaste perioderna kändes situationen så hopplös att han inte längre såg någon väg ut.

När relationerna påverkas

Den psykiska ohälsan påverkade inte bara honom själv, utan också människorna omkring honom.

Han drog sig undan, hade svårt att prata om sitt mående och blev alltmer inåtvänd. Som förälder och partner kände han sig frånvarande, trots att han fanns där rent fysiskt. Till slut ledde situationen till att relationen med sambon tog slut och Pelle flyttade ut.

– Jag var inte den förälder eller partner jag ville vara. Jag hade svårt att öppna upp och kunde inte förklara vad som egentligen pågick inuti mig.

Det första steget: att våga be om hjälp

Det svåraste var att erkänna för sig själv att han behövde hjälp. Via Sjukförsäkring PlanSjuk fick han kontakt med en av Euro Accidents psykologer. Efter hand blev han erbjuden utökade insatser inom ramen för rehabiliteringen. Det blev startpunkten för en förändring.

– Jag blev tagen på allvar. Det var inte bara någon som lyssnade lite snabbt och gick vidare, utan jag fick möta människor som verkligen försökte förstå och hjälpa mig framåt. Människor i ens närhet kan vara fantastiska, men de är inte alltid rätt personer att bära allt. De är inte utbildade för det, även om de vill väl.

En möjlighet att stanna upp

För Pelle blev rehabiliteringen mer än en väg tillbaka till arbete. Den blev en möjlighet att stanna upp och reflektera över livet på djupet. Att förstå vem han är, varför han reagerar som han gör och vilka mönster han behöver bryta för att må bättre.

Särskilt betydelsefull blev Livsplaneringen, Euro Accidents eget behandlings- och rehabiliteringsprogram. Med individens egen berättelse som utgångspunkt och fokus på styrkor och möjligheter tar programmet hänsyn till hela livssituationen. Syftet är att skapa förutsättningar för bättre hälsa, ökad arbetsförmåga, högre livskvalitet och stärkt förmåga att möta motgångar.

– I samtalen med någon utanför den närmaste kretsen blev det lättare att öppna upp sig och vara ärlig. Jag kunde lägga sänka garden och prata med en psykolog om sådant som jag burit inom mig, men aldrig tidigare satt ord på.

Han beskriver det som att han först behövde bryta ner delar av sig själv för att kunna bygga upp något nytt. Inte på ett destruktivt sätt, utan genom att våga se saker som de faktiskt var. I takt med att förståelsen för sig själv växte blev det också tydligare hur han kunde vara mer närvarande och ta hand om andra i sin närhet. Processen var inte enkel, men den gav viktiga insikter och konkreta verktyg som han fortfarande använder idag.

Ett nytt sätt att leva

Idag har han börjat arbeta igen och fokuserar på att vara en bättre förälder, partner och människa. Han har blivit bättre på att lyssna på kroppen, sätta gränser och skilja mellan att vara engagerad i sitt arbete och att använda arbetet för att fly från det som känns svårt. Framför allt har han lärt sig att han inte behöver bära allt själv.

– Jag vet idag att bakslag inte är ett misslyckande. Om jag märker av trötthet, irritation, att jag drar mig undan eller får svårt att prata är det signaler som säger att jag behöver stanna upp, lyssna på kroppen och sänka tempot.

Samtidigt ser Pelle i efterhand att det fanns tecken som hade kunnat uppmärksammas tidigare – även på arbetsplatsen. Ett allt högre tempo, svårigheter att varva ner, att ständigt ta på sig mer än vad som egentligen är hållbart och en ovilja att visa svaghet kan vara signaler på att något inte står rätt till, även hos den som presterar på topp.

Råd till andra i samma situation

Om det är något han vill skicka med till andra som kämpar med psykisk ohälsa är det att våga söka professionell hjälp, gärna innan symtomen leder till en sjukskrivning.

–Man behöver inte ha alla svar själv. Det finns människor som är utbildade för att hjälpa, och det kan vara avgörande att våga ta emot det stödet. Skillnaden mellan hur jag mådde innan jag fick rätt hjälp och hur jag mår idag är enorm. Tack vare hjälpen från Euro Accident vet jag att det går att må bättre, det går att ta sig vidare, hitta tillbaka till sig själv och faktiskt känna hopp igen, oavsett hur mörkt det en gång kändes.