Sjukförsäkringen blev en vändpunkt:
”Jag fick hjälp att se mig själv och mitt liv med nya ögon”

– Jag har alltid varit stark och aldrig sett mig själv som stressad. Jag har kunnat hantera press, fatta snabba beslut och hjälpa andra genom svåra situationer. Därför blev det nästan chockartat när jag själv började känna att något inte stod rätt till, minns hon.

De första signalerna kom smygande. Hjärtat slog hårdare. Det blev tungt att andas och den energi som tidigare känts självklar fanns inte där. Hon var nyss fyllda 50 år och tre decennier av pendlande mellan Asien, Europa och Nordamerika hade tagit ut sin rätt. Under några år hade hon dessutom jonglerat familjeliv med barn och sambo hemma i Sverige.

Trots att signalerna blev allt tydligare fortsatte hon att kämpa emot. Mindfulness. Meditation. Böcker. Kallbad. Hon provade vartenda verktyg hon hade i sin repertoar för att undvika det som långsamt höll på att hända.

– När jag läser gamla anteckningar märks det tydligt att jag flera år tidigare visste att det jag höll på med inte var hållbart i längden. Jag förstod att jag behövde avveckla delar av företaget, men med anställda som är beroende av en så blir det ett större svek än mot bara en själv.

När livet krymper

Den sociala person som funnits där sedan barnsben drog sig sakta undan allt mer. Lotta började isolera sig och tacka nej till saker som tidigare betytt mycket för henne.

– När man inte ens orkar gå på den där fantastiska festen som man vet kommer att bli underbar, eller äta middag med sina vänner, då förstår man att man är på botten.

Det blev början på en svår sorg. En sorg över att inte längre känna igen sig själv.

– Jag hade inte musik på hemma. Ingen tv. Jag ville inte lyssna på poddar eller prata i telefon. Jag ville bara ha tystnad. Det tog tid att acceptera att det liv jag levt, höll på att glida mig ur händerna.

Den lilla energi hon hade gick åt till att hålla företaget flytande. Dag för dag. Månad för månad. Hon försökte fruktlöst vila bort en trötthet som inte gick att vila bort.

– Till sist fick jag bara acceptera att jag var sjuk. Det gick inte att stoppa.

"Kaos" i hjärnan gjorde hjälpen svår att ta emot

Lotta bestämde sig för att aktivera sin sjukförsäkring hos Euro Accident, som hon tecknat flera år tidigare. Hon minns tydligt sitt första samtal med André Eriksson, legitimerad psykolog på Euro Accident.

– Jag glömmer det aldrig. Han var otroligt professionell och ställde precis de frågor som behövdes. Framför allt skapade han ett lugn. Det märktes att han hade mött människor i samma situation många gånger tidigare. Jag bad honom återkomma senare. Sedan bad jag honom återkomma igen. Jag levde fortfarande i ett läge där varje dag gick åt till att släcka bränder.

Istället för att ge upp fortsatte kontakten. Utan press. Utan krav.

– Det betydde mycket att någon fanns kvar och fortsatte höra av sig. Inte för att driva på, utan för att finnas där tills jag var redo. Det svåraste med att ta emot hjälp var att det var ett totalt kaos i hjärnan. Då spelar det ingen roll om någon räcker ut handen, man har svårt att greppa den ändå.

Efter några månader tog Lotta kontakt med sjukvården och blev sjukskriven på heltid. Det blev startpunkten för en förändring. Hon påbörjade den rehabilitering som erbjöds via Euro Accident och Sjukförsäkring PlanSjuk.

– Jag hade inget att förlora. För första gången på länge kände jag att nu är det min tur. Nu ska jag fokusera på att bli frisk.

"Jag visste redan första dagen att jag hade kommit rätt"

Rehabiliteringen utgick från Euro Accidents eget behandlings- och rehabiliteringsprogram Livsplanering. Programmet fokuserar på individens styrkor och ser till hela livssituationen. Med stöd från bland annat psykologer och fysioterapeuter, och med metoder som bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet, får individen hjälp att stärka sin hälsa, arbetsförmåga, livskvalitet och förmåga att hantera motgångar.

Materialet som skickades hem inför rehabiliteringen blev en viktig trygghet i en period som annars präglades av osäkerhet. Ett informationsbrev, en bok och en pärm med en plan för hur rehabiliteringen skulle gå till gav inte bara henne själv något att hålla fast vid, utan skapade också förtroende hos andra aktörer som var involverade i rehabiliteringen.

– Jag visade materialet för både läkare och Försäkringskassan. När de såg hur genomtänkt och professionellt upplägget var med en tydlig plan framåt kände jag och dem att någon hade fångat upp mig i processen. Jag behövde inte själv försöka lista ut nästa steg. Någon hade redan skapat en struktur som gjorde att jag kunde fokusera på att bli frisk.

Själva rehabiliteringen bestod bland annat av fysiska psykologsamtal och praktiska övningar med fysioterapeut. Hon fick hjälp att kartlägga sitt liv, sina drivkrafter, sina relationer och de mönster som under lång tid bidragit till att belastningen blivit för stor.

– Jag fick hjälp att se mig själv och mitt liv med nya ögon. Genom frågor, övningar och samtal började jag förstå hur olika delar av livet hängde ihop. Jag upptäckte också saker från barndomen som påverkat mig utan att jag förstått det själv.

Nödvändig livsförändring

Efter bara några dagar kom de stora insikterna och med stöd från Euro Accidents psykologer började livsavgörande beslut växa fram. Beslut kring arbetet. Kring relationer som skavt och beslut kring framtiden.

– Jag fick hjälp att se vilka människor och situationer som hade kostat mig energi under lång tid. Jag insåg att jag behövde släppa taget om sådant som inte längre var bra för mig. Men den största livsförändringen var att jag bestämde mig för att sälja företaget.

Sagt och gjort. Inom några månader hade hon hittat en köpare som ville ta över verksamheten och driva företaget vidare. Överenskommelsen blev att Lotta skulle jobba kvar som anställd och kreativ rådgivare. Stressen över att ta hundratals beslut varje dag och ångesten över att inte ha tid för nära och kära var borta.

– För första gången på många år kände jag mig fri.

Vi har bara ett liv

Pärmen, boken och materialet hon fick inför och under rehabiliteringen bär hon idag med sig vart hon än åker. Med konkreta verktyg för stresshantering, återhämtning och gränssättning i ryggen är hon på fötter igen. När företagsöverlåtelsen är slutförd planerar hon en längre resa.

– Jag ska ta en paus och hitta mig själv igen. Vi har bara ett liv och när man varit på botten blir det väldigt tydligt. Jag är över 50 år och vill leva mina drömmar nu. Inte senare. Ironin är också att jag trodde att rehabilitering skulle hjälpa mig tillbaka, men istället visade den mig en ny väg framåt. För första gången på flera år ser jag ljust på framtiden och det hade inte varit möjligt utan det stöd jag fått från Euro Accident.